Snabba tiden...

Jag måste erkänna det -tiden går snabbt! Imorgon åker min mamma hem igen och det känns lite sorgligt. Det är så typiskt att man alltid kommer på när det är för sent att man borde umgås lite mer och hittat på lite mer saker. Men det har varit lite klurigt eftersom att jag själv inte riktigt hittat till mitt liv här i Peking. Då är det svårt att agera guid och hitta på saker och vara bra när man själv är en letare.

Det ska bli trist att hon redan åker hem. Vi har haft alldeles för lite tid för oss själva. Jag hoppas att du min lilla mamms kommer tillbaka en gång till innan jag flyttar hem igen. Ta med dig pappa och kom sista veckan innan jag åker hem! Kan behöva hjälp att ta hem lite saker kan jag gissa!

När mamma har åkt måste jag börja skapa mig lite rutiner. Måste se till att klara av min distanskurs innan min kinesiskakurs börjar så att det är avklarat. Sen måste jag komma igång mer med träningen och också min sightseeing i stan. Måste hitta mina egna små mysiga tillhåll som jag kan längta tillbaka och tänka på med värme.

Jag har dessutom varit här nu i över en månad och det känns ganska så ofattbart. Även om jag varje dag saknar min älskling där hemma så måste jag erkänna att tiden gått snabbt. ca 4 månader kvar tills denna resa är över. Ca 1 månad innan mitt hjärta kommer hit och hälsar på.

Jag ska se till att tiden går ännu snabbare. Ska fylla den med så mycket äventyr jag bara kan. (Och shopping).

Kram o god natt från Peking

Kommentarer
Postat av: gunilla

Hej Jossie!

Du har den snyggast blogg! Och vilka coola kort du tar. Det känns som att läsa en jättelyxig tidning att logga in på din blogg. Du är bra på att berätta om vardagen på ett målande och intressant sätt. Det är inte bara!

Jag hoppas verkligen att du känner att du kommer igång med kinesiskan ordentligt nu när du ska till universitet. Annars låter det mest som du får en fin träning för stockholm maraton, med alla avstånd du beskriver.

Med oss är det bra. VI längtar så tills misis kommer hem. Vi har just åkt vasaloppet i veckan. Bengt och Linnea 90 km och jag 45. Det är en härlig tradition.

Kramar från oss alla i Karlskoga genom Gunilla

2009-02-27 @ 19:11:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0