Kärlek

Jag och S äter lunch tillsammans efter vår tur i konstområdet (vi verkar ha ett lika stort intresse för konsten vi ser...) Vi äter och småsnackar lite om det mesta. Sen kommer vi in på kärlek.

S undrar vad det betyder om man ger bort choklad till någon. Jag säger att det är väl ganska internationellt att choklad och blommor kan uppfattas som ett tecken på romantik men att vi i Sverige kan ge det till kompisar och föräldrar också. Aha säger hon. Jag frågar om hon fått det och det visar sig att Mr. TT har givit henne det. Hon rodnar lite. Jag vill veta mer om denna TT. Så hon berättar och jag lyssnar.

Sen kommer det som jag ändå väntar på. Men han är ju inte kines.. För i Kina är det så att de allra allra flesta blir tillsammans med en annan kines. Det är liksom så det funkar. S frågar hur det funkar, om man har olika nationaliteter. Jag förklara så gott jag kan, efter min uppfattning, att kärlek är kärlek och att den inte borde ha några gränser. Att man ska göra, leva och inte tänka på det där med olikheter. I Sverige säger jag, där kan man bli tillsammans med vem som helst, bara det är kärlek. Det har inte med nationalitet att göra. Det är inte samma sak i Kina. I Kina har man inte heller pojkvän om det inte är 100% seriöst och man ska helst vara klar med studier vid universitetet.

Jag frågar vad hennes kompisar skulle tycka, om hon blev tillsammans med en utlänning. Hon säger att de troligen inte skulle bry sig. De kan alla ganska bra engelska och har mycket kontakter med utlänningar. Din mamma och pappa då frågar jag. Dom skulle nog inte bry sig heller säger hon.

Precis säger jag. De tycker om dig för den du är. Jag säger också att jag inte tror att någon skulle bli förvånad om hon blev tillsammans med en utlänning då hon genom sitt jobb träffar människor från hela världen. Hon instämmer. Men tycker ändå att det är svårt. Vad mer kan jag säga än att man inte ska tänka så mycket, bara göra det som känns rätt så länge det känns rätt. Kärleken borde inte ha några gränser. Varken i Sverige eller i Kina. Men jag förstår att det inte är så lätt.

Jag börjar tänka på min egen situatuion. Hur bra jag har det. Som lyckades hitta någon jag älskar så högt som samtidigt älskas av så många andra i min omgivning. Mina föräldrar gillar min fina M, jag vet att du mormor också tycker om honom (har det med Dalarna att göra?), farmor och många av mina vänner. Min bror umgås just nu mycket mer med M än vad jag gör. En sån tur jag har haft. Som har hittat fina fina dig och vad lätt vi har det tillsammans med alla människor i vår omgivning som uppskattar oss för de vi är.

Var snälla mot varandra. Respektera varandras kärlek, vänner, familjemedlemmar. Alla. Kärleken är ingenting vi rår över. Den bara uppstår och den är värd att tas om hand och vårda. Hyllas.

Vi har bra i Sverige vi.

Love.

(För er som känner S kan jag säga att detta är ingenting ni vet något om. Detta ska inte föras på tal med fröken S. Jag vill behålla hennes tillit. Tack)

Kommentarer
Postat av: Nettsi

Tänk så olika det är i världen, även ganska lika......

2009-06-27 @ 10:02:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0