Jossans blogg

Här i Kina tar alltid kineserna ett engelskt namn. Första gången jag insåg det var hur kul som helst. En kinesisk guide på en buss som presenterade sig med ett kinesisk namn (som man aldrig minns) och sa sedan: and my english name is Jessie, Jessie! Så kul. Som min (Gitzos och Siris) kinesiskalärare som heter? Xu yuan tror jag, kallas Sofia. Inga konstigheter eller?

Så igår hände det mig. Fast tvärt om. Stod på registreringen till kursen och de frågar: har du ett kinesiskt namn? Nähee, skrattade jag. Klart jag inte har, jag är ju supersvensk. Jaha, sa han. Då får vi hitta på ett. What? Joo. Det skulle man tydligen ha. Så den lille mannen stod tillsammans med Ms. Gao och ljudade mitt namn och beslutade sig sedan för jiaofen. Uttalas typ: diaofeen. Likt? Nej. Fick jag ha en åsikt? Nej.

Idag försökte jag hitta vad de två tecknena betyder men jag hittar inte det första: jiao. Fen däremot har ett tecken som betyder: sweet smell eller fragnance. Låter ju lovande. Jakten på andra tecknet går vidare. Kan tyvärr vara så att den samman satta betydelsen blir något helt annat. Det återstår att se. Så länge lever jag på att jag är en "sweet smell".

Zài jiàn!