Jossans blogg

Kina skiljer sig från Sverige på så många sätt, ibland till det bra och ibland till det dåliga. Visst kan Kina vara ett land där människor inte alltid behandlas som människor. Man har inte rätt att uttrycka sig hur man vill och har inte alls samma samhällsrättigheter som vi har hemma.

Men det finns en helt underbar oförklarlig kultur här som jag nog bara är och skrapar på ytan på. Här är människor mer utanför sig själva än vad vi är i Sverige. I Sverige möter man inte många blickar när man är ute på en promenad, alla stirrar framåt i tomma intet eller stirrar ner i marken som om ögonkontakt vore farligt. I Sverige möter man inte ens speciellt många människor på morgonen. De sitter hemma. Eller i sina bilar. På väg till jobb. Man går nog inte upp tidigare än vad man behöver. Tänk så mycket man missar.

I Kina är folk ute tidigt på morgonen. Man promenerar; gärna baklänges, i slalomspår eller masserar sig själv över hela kroppen samtidigt som man går. Vissa är ute och dansar, gör Tai Chi eller dansar med svärd. Folk är ute på morgonen. Njuter av dagens finaste tid och man kan möta folks blickar. I början var det svårt, svensk som man är, men nu kan även jag möta de vänliga nyfikna ögonen hos en kines. Man kan till och med ana små leenden i mungiporna. Det är helt enkelt underbart.

Kulturen är svår att beskriva, men här tar folk hand om sig själva. Man ser till att kroppen och sinnet, det viktigaste av allt, är närvarande och vaknar på morgonen. Man masserar och bankar liv i ryggar och magar. Små farbröder som slänger upp benet i en grenklyka, eller masserar sina öron. Tanter som hoppar på ett ben eller sträcker armarna mot himlen.

Vi har en hel del att lära. Jag är glad som får uppleva detta. Här. På plats.