Jossans blogg

Jag förstår inte problemet med julstressen. Jag ser det inte alls som något negativt -för mig innebär det att man har så mycket man vill hinna fixa för alla de människor man tycker om. Man vill ge dem något fint som en gest av den kärlek eller vänskap man känner. Jag känner absolut inte att jag måste.  Inte en endaste gång har tanken farit genom huvudet på mig att sluta med julklappar. Varför? Jag älskar att ge (och få!)

Och julmaten. I vår familj en del av julafton att tillsammans med familjen laga maten, griljera skinkor, rulla köttbullar. Det är visserligen måsten, men måsten för att vi vill! Vi vill ha och därför måste vi. Det är en del av traditionen. Att tillsammans få pusta ut till Kalle Anka och njuta efteråt.

I jul åker vi bort. Till ett varmare land (om vi kommer iväg som vi ska!) Det har gjort att julkänslan inte riktigt infunnit sig. Ingen julmat som ska planeras. Betydligt färre klappar att köpa. Inget pynt. Och jag saknar det. Jag vill ha en riktig jul med stress. Stressen är jul för mig, stressen är omtanken om andra. Att man vill hinna så mycket för omtankens skull. För att glädja andra och få njuta tillsammans...