Jossans blogg

Nu är jag faktiskt framme. Hade svårt att förstå att jag verkligen skulle åka, men väl på Arlanda gick det upp för mig kan man säga. Att säga hej då till sin älskling är långt svårare än vad man kan beskriva. Pappa och jag hämtade Micke i Köping och sedan åkte vi till Arlanda. Där checkade vi in mig med lite övervikt i väskan och två rymmliga handbagage. Satte oss vid Sky City och åt lite mat. Då kom tårarna. Rann och rann. Inte lätt att låta bli när man ser flygplan llyfta och landa. Då inser man att man ska iväg. Sen fanns det ingen hejd på det för varje gång jag tittade på Micke började jag gråta. Pappa och Micke stod sedan vid security checken och vinkade tills jag inte ville vända mig om. Grät lite till när jag pratade med mamma och nästan lite till när jag ringde till Linnea.

Under flygresan blev det också tårar kan jag lova. Mycket turbulens till att börja med och sedan kunde jag knappt sova. Fick en timma eller två. Usch.

MEN! Nu är jag äntligen här! Fick ett trevligt välkomnande av moster Gitzo som stod vid utgången. Väl hemma så slängde jag in väskan och packade upp presenter till släkten. Sedan blev det lunch och en sväng till nagelsalongen där det blev både manikyr och pedikyr. Därefter gick vi och mötte Siri, Signe och Ellen som kom med sin skolbuss. Där efter har vi hunnit en sväng till Yashow och köpt klänningar till tjejernas nyårskalas på skolan på fredag. Man ska helst bära något rött så då passar ju de fina trosorna jag fick av min moster. Röda med guldoxar på. Fantastiska! Det är ju Oxens år här i Kina. Får återkomma med vad detta innebär.

Nyligen blev det middag på baksidan av kvarteret. En riktigt bra Sichuanrestaurang och jag fick Gong bao till min och Siris glädje. Nu har jag också packat upp och slagit mig ner här. På fredagkväll bär det av mot Singapore för lite sol och bad. Jag är allt för bortskämd!

Puss ♥