Jossans blogg

När man cyklat färdigt för dagen, trampat cykeln upp och ner för alla backar och parkerat den i stället. När alla möten är påbörjade, intensiva och avslutade. När all mat har lagats, njutits och ätits, alla koppar kaffe och te. Alla vänner man sett passerat förbi under dagen. De små samtalen. Alla måsten och borden är avklarade för stunden. Planeringen gjort. Mötena sammanfattade. Då kan man stanna upp. Varva ner. In i lugnet. Då kan jag sätta mig vid mitt skrivbord, se ut över parken och de två kyrktornen sticka upp över träden. Se solen sjunka ner bakom husen, människor som sakta strövar förbi. Då. När jag sitter där vid mitt skrivbord, förstå då kan jag sätta igång. Att läsa och skriva. Skapa och studera duktigt. Allt jag behöver är att andas ut. Stanna upp och utvärdera det som hittills har varit.

Jag läser nu. Artiklar och case. Skriver viktiga stödord för framtida utvecklande. Tar en kopp te till och bara njuter. Musiken och jag. Och mina studier. Det är inte helt fel ibland.

Det är vardagsromantik. Det är vad man behöver. Att se och uppskatta det man har just nu, oavsett om det är plugg, en bra film, ett möte med en vän eller rapporter som borde skrivas. Jag gillar livet.

Jag kan om jag vill.