...

Det blir vad man gör det till. Ibland så smärtsamt rätt. Jag kom hem efter flygplatsen och gjorde absolut ingenting. Degade. Gick runt och plockade lite här och var. Inspekterade min garderob. Det ska nog gå bra att få med allt hem ändå. Pallrade mig ner och tränade. Fattar inte hur jag lyckats träna så mycket och ändå lagt på mig ett par kilon. Klamrar mig fast vid att muskler väger mer än fett. Kan ju också bero på alla liter Tsingtao som glidit ner, all underbar oljig och god mat. What ever. Träningen är bra i alla fall. Tiden försvinner iväg.

Blev middag bestående av frukt. Jisses så god frukten är här. Man skulle kunna äta hur mycket som helst. Fick mig också en macka med leverpastej. Vi hittade den i frysen och tog upp den till frukosten imorse. Jag har glömt hur gott det verkligen är. Leverpastej. Jag har saknat utan att veta om det. Jag ska snåla med den lilla bit som finns kvar.

Måste än en gång tacka moster för allt underbart hon gett mig under min tid här. Hon lämnade till och med kylskåpet välfyllt.

Jag har verkligen lektion imorgon. Jag kan inte få in det i min skalle. Sitter mest och tittar på bilder på vår lägenhet och drömmer. Men vad gör det? Egentligen?

Puss o kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0